Jag har ett motto som lyder ”heller praktisk än snygg”. Som jag levt efter hela mitt liv. Dock känner jag inte att det gett den utdelning jag hoppas på förrän nu.
Knut har ju som sagt börjat dagis. Och då skall man ju ha med sig en massa kläder och annat bra-att-ha. Och vi kände ju att vi redan hade det mesta på den där listan. Fick komplettera med regnställ och ytterligare en fleece. Och sedan namnade vi och märke i en hel eftermiddag och så släpade Martin dit hela högen kläder och annat bra-att-ha förra måndagen.
Och nu haglar berömmen. Att Knut har så bra och praktiska kläder. ”Precis sådan här fleecebyxor var det jag menade”, ”Vilka smidiga Gortex-kängor”, ”bra att han är klädd i underställ när det är kallt”, ”oh, ni har lagt napparna i en neccessär, vad smart”, och så vidare…
Enligt Martin är vi riktiga mönsterföräldrar. Och det känns skönt. Att min praktiska sida äntligen får betalt. Att Knut sedan inte har några finkläder är ju en helt annan femma.